Psykologi kan vara en hjälp att förstå både den som drabbas och den som själv utsätter andra för exkludering på olika sätt. Vidga normen har nyligen inlett ett samarbete med Hanna Wallensteen, en av få psykologer som arbetar med minoritetsstress relaterad till hudfärgsnormer.

Psykolog Hanna Wallensteen har specialiserat sig på att arbeta med konsekvenser av minoritetsstress. Minoritetsstress handlar om den förhöjda stressnivå det kan innebära för en individ att avvika från normen i en majoritetsgrupp. Att leva med en ständig vaksamhet eller uppmärksamhet på grund av sin identitet som minoritet eller ”normavvikare” kan påverka en människas liv och hälsa väsentligt.

”Starka känslor väcks när vi utsätts för orättvisor”

När Hanna möter sina klienter handlar det ofta om att hantera de starka känslor som väcks när vi utsätts för orättvisor. Då gäller det att försöka finna konstruktiva förhållningssätt i relation till sig själv och till andra. Den som upplevt minoritetsstress under lång tid kan till slut drabbas av psykisk ohälsa.

– Den som mött många negativa erfarenheter på grund av sin etniska bakgrund kan vara omedveten om att negativa pålagringar bidragit till en psykisk ohälsa. Då kan samtal med mig vara ett sätt att reda ut vad som är vad, att få syn på mekanismerna och konsekvenserna av det. Ibland kan det vara så att den som är utsatt har byggt upp så mycket ilska och sorg att den behöver hjälp att reglera och hantera det starka inre trycket, säger Hanna Wallensteen.

”I Sverige är vi rädda för att säga eller göra fel”

Projektet Vidga normen har nyligen inlett ett samarbete med Hanna Wallensteen. Personer inom organisationer som deltar i Vidga normens utbildningar ska kunna erbjudas stödsamtal om de önskar, antingen enskilt eller i grupp. Hanna hoppas kunna bidra till en känslomässig förankring och förståelse för projektets frågor kring hudfärgsbaserad diskriminering på arbetsmarknaden.

– Eftersom vi i Sverige i allmänhet inte har så stor vana av att prata om etnisk diskriminering i arbetslivet är det vanligt att det väcker många känslor och frågor. Det kan gälla stort som smått – rädsla för att säga eller göra fel, upplevelser av att känna sig utpekad och ”annorlundagjord”, säger Hanna.

– Det kan också uppstå funderingar kring egna erfarenheter, antingen av att ha privilegier eller av att vara i avsaknad av privilegier. Eller att jag själv eller någon annan möter kränkande beteenden på arbetsplatsen.

”Vi behöver arbeta parallellt på individ-, grupp- och organisationsnivå”

Inom socialpsykologin har åtskilliga studier gjorts för att kartlägga hur exempelvis normer, stereotyper, fördomar och rasism kan utvecklas, vidmakthållas och förändras. Hanna Wallensteen menar att psykologin kan hjälpa oss att förstå både den som drabbas och den som själv utsätter andra för exkludering på olika sätt.

–  Psykologi är en disciplin som spänner över individ-, grupp- och organisationsnivå. Jag tror att om vi på allvar ska komma vidare med aktiva åtgärder för likabehandling på arbetsplatser så är det helt nödvändigt att arbeta parallellt på alla dessa nivåer, säger Hanna Wallensteen.