Ett tjugotal arbetsgivare i Stockholms län deltar i projektet Vidga normen i praktiken. De anställda utbildas om hudfärgsbaserad diskriminering på arbetsmarknaden. André Taylor är samordnare på ett studieförbund och en av deltagarna i utbildningen: ”Det handlar om självrannsakan, kunskapshöjning och om att få verktyg till aktiv förändring”, säger han.

– Utbildningen öppnar upp för ett mer aktivt och medvetet förhållningssätt till frågor om hudfärg och diskriminering. Det påverkar mig både på arbetsplatsen och på ett privat plan, säger André.

”Vi måste jobba medvetet och aktivt”

I sin tjänst arbetar André Taylor med att administrera och utveckla studieförbundets publika studieprogram. Han understryker att det är viktigt att börja arbetet mot diskriminering internt på arbetsplatsen, med det organisatoriska som policyer och rutiner, på alla nivåer och med långsiktighet. Först när det är gjort kan arbetet appliceras på den utåtriktade verksamheten.

–  Vi behöver jobba medvetet och aktivt. Därför måste vi öka vår förmåga att agera på ett kollektivt plan, i alla de val vi gör i vårt dagliga arbete. Med ett omedvetet eller passivt förhållningssätt riskerar frågan att bli kvar i gamla, befintliga strukturer. Då lämnar vi över till individuella insatser, eller åt slumpen, menar André.

”Utbildningen tar frågor som av vissa kan upplevas som abstrakta och gör dem mer konkreta”

Enligt diskrimineringslagen ska arbetsgivare arbeta aktivt mot alla former av diskriminering. Men enligt André så behövs ändå en utbildning som Vidga normens, av bland annat pedagogiska skäl.

– Det är fortfarande svårt för många att förstå hur diskriminering utifrån hudfärg sker på ett strukturellt plan, att förstå hur dina egna omedvetna val och handlingar påverkar i ett större sammanhang.  För den som har erfarenheter av diskriminering är frågorna oftast ganska konkreta. Utbildningen tar frågor som av vissa kan upplevas som abstrakta och gör dem mer konkreta och lättare att förstå, förhålla sig till och att agera utifrån, säger André Taylor.

– Om man exempelvis tittar på hur arbetsfördelningen utifrån hudfärg ser ut i många organisationer, så är det ett resultat av den strukturella diskrimineringen. Det råder en diskrepans mellan människors självbild och det faktiska agerandet.